Constrictorormar

The Silent Hunter

Constrictor ormar fascinerar med sina imponerande dimensioner och unika överlevnadsstrategier. Kungsboan, till exempel, blir vanligen mellan 2 och 3 meter lång och kan väga upp till 45 kg, medan vissa individer når fyra meter eller mer. Dessa ormar kan leva i 20-30 år och en hona kan föda upp till 50 levande ungar i en enda kull. Dessutom anpassar de sig till allt från regnskogar till gräsmarker och kan överleva i månader utan föda. Den här bloggen utforskar fascinerande fakta om olika arter som constrictor boa, pytonormar, Rosenboa, Hog Island boa, Kejsarboa och Kungspyton. Det finns många men jag har tagit med ett urval enbart.

Ormar (Serpentes) är en underordning i ordningen fjällbärande kräldjur. De har smal kropp och cylindrisk kroppsform. Ormarna är växelvarma och köttätare, och vissa är kannibaler, det vill säga de äter individer av samma art. Några arter har utvecklat ett värmekänsligt organ i nosen, med vilket de i mörker kan känna kroppsvärmen av ett bytesdjur. Det är två favoriter hos mig personligen. Termen constrictor beskriver ormar som dödar sina byten genom att slingra kroppen runt offret och krama åt, i stället för att använda gift. Det som till vardags kallas ”boa” är i verkligheten 39 olika arter. Dessa ormar använder sin muskulösa kropp som vapen och anpassar sina jaktstrategier efter miljön de lever i.

Fascinerande reptiler

Jaktbeteendet hos constrictor ormar visar anmärkningsvärda anpassningar som går långt bortom enkel kraft. Dessa ormar har utvecklat sofistikerade metoder för att fånga och konsumera sina byten.

Grön pytonorm i ett träd

I stället för att kväva bytet klämmer ormen ihop hjärtat till den grad att det inte kan pumpa runt blodet i kroppen. Denna metod orsakar medvetslöshet och död inom några ögonblick snarare än den flera minuter långa kvävningsprocessen som tidigare antogs.

14 typer av pytonormar och boor

  1. Anakonda
  2. Kungspyton
  3. Blodpyton
  4. Kungsboa
  5. Klippyton
  6. Grön trädpyton
  7. Smaragdträdboa
  8. Trädgårdsboa
  9. Madagaskar boa
  10. Regnbågsboa
  11. Nätpyton
  12. Rosenboa
  13. Gummiboa
  14. Sandboa
constrictorormar

Kungsboa , Boa Constrictor

Constrictorormar

Grön trädpyton- Morelia viridis

constrictorormar

Kejsarboa-Boa Imperator

Constrictorormar

Burmesisk pyton- Python bivittatus

Boa VS Pyton

Skillnaderna mellan pytonormar och constrictor boa ligger i fysiska egenskaper, geografisk spridning och reproduktionsmetoder. Pytonormar tenderar att vara större, med vissa arter som nätpytonen som når längder upp till 10 meter. Constrictor boa mäter vanligen cirka 3 meter, även om vissa kan växa längre. Pytonormar har värmekänsliga gropar mellan läppfjällen för att upptäcka varmblodiga byten, en egenskap som saknas hos constrictor boa men finns hos några andra boaarter.

Geografiskt trivs pytonormar i tropiska och subtropiska landskap över Afrika, Asien och Australien. Constrictor boa bebor däremot regioner från norra Mexiko till Argentina. Pytonormar är ovipara och lägger ägg, ofta lindade runt äggen för temperaturreglering genom muskelkontraktioner. Constrictor boa är ovovivipara och föder levande ungar efter att honorna inkuberat äggen inuti sina kroppar.

Digestionsprocessen

Efter en stor måltid behöver en boa inte äta igen på flera veckor. Danska forskare följde matsmältningen i en levande burmesisk pyton och upptäckte fascinerande förändringar. Tarmarna expanderar, gallblåsan minskar och hjärtats volym ökar, troligen för att det måste arbeta intensivt när maten bryts ner. Efter 132 timmar hade ormen smält råttan helt och hållet, vilket kontrasterar kraftigt mot de cirka 15 timmar det tar för människan att bryta ner mat.

Vuxna exemplar klarar perioder på 18-19 månader utan föda. Denna extraordinära förmåga beror på det kallblodiga systemet som minimerar energibehovet. Faktorer som temperatur, luftfuktighet och stress påverkar aptiten, och många ormar slutar äta under olämpliga förhållanden.

Constrictorormar

Sir Leo, Rosenboa

Constrictorormar

Sir Leo, Rosenboa

SKILLNAD CONSTRICTOR OCH GIFTORMAR

Constrictorormar saknar giftapparaten som huggormarna besitter. Kungsboan är en stor orm som inte är giftig, utan dödar i stället sitt byte genom att kväva det. När en constrictor uppfattar ett hot kan den bita, och bettet från större exemplar kan vara smärtsamt men utgör sällan fara för människor. Skillnaden ligger i jaktmetoden: giftormar injicerar toxiner medan constrictor ormar förlitar sig på ren fysisk kraft.

Strypprocessen börjar när ormen slår till och griper tag i bytet med tänderna. Den ringlar sedan hela sin kropp runt bytesdjuret och stramar åt. För varje andetag bytet tar stramar boan åt sitt grepp tills bytesdjuret inte har någon luft kvar i lungorna. Den kraftfulla muskulaturen tillåter ormen att utöva enormt tryck, och bytet dödas typiskt inom några minuter. Medvetslöshet och död uppstår troligen genom att blodfödelsen till hjärta och hjärna stängs av, vilket orsakar kvävning snarare än konventionell strypning som man tidigare trodde

Bilder: animalia.bio/sv

Referenser:

Senaste från bloggen

Constrictorormar
Privacy Overview

This website uses cookies so that we can provide you with the best user experience possible. Cookie information is stored in your browser and performs functions such as recognising you when you return to our website and helping our team to understand which sections of the website you find most interesting and useful.